Tre generationer Bibb

Jag upptäckte Eric Bibb av en slump. Jag såg och hörde honom på TV en gång och sedan var jag fast. Han gör fascinerande musik, och jag blir ofta både rörd och berörd av texterna, men glad och hoppfull av hans stil och personlighet. Jag har ännu inte lyckats se eller höra honom live någon gång, men under sökandet efter lämpliga framträdanden, hittade jag spännande saker på nätet.

Erics far heter Leon Bibb. En otrolig musiker det också, och tänk att vid den aktningsvärda åldern av 90 år fortfarande ha en röst som ljuder starkt som en kyrkklocka - det tycker jag är fantastiskt!

Eric Bibb har gjort en hel del musik tillsammans med sin far, och jag gillar att man gör något tillsammans som familj. Jag hade kunnat välja en av de sångerna här men det blir istället min absoluta favoritlåt med Eric. Sången heter Connected:

Han har en så lättsam och skön spelstil och sjunger rakt in i hjärtat på mig.
Eric har i sin tur sjungande barn. Sonen Rennie Mirro har jag skrivit om tidigare så idag tänkte jag lägga till ett klipp med hans dotter, Yana Bibb. Hon sjunger nog flera olika stilar, men jag ser henne mest som en jazzsångerska, och hon tolkar texterna på ett eget sätt. En av sångerna som jag tycker mycket om heter Oceans och är skriven av henne och Eric:

Tre generationer av fantastiska musiker och vokalister som jag tycker om att lyssna till

Sången har etsat sig fast hos mig

Förra veckan gick Robert Broberg bort, och en vän till mig skickade då en länk till den sång han förknippade med Robert. För många av oss var det de glada och hurtiga sångerna och de kluriga texterna som han kom att bli känd för - och älskad för. Men precis som med clownen, som sägs ha ett djupt allvar och en melankoli bakom allt det glättiga, så finns det mycket allvar i Robert Brobergs texter och musik också. 

Den sång som jag fick mig tillskickad då, förra veckan, var inte den jag genast tänkt på, men den har verkligen nu etsat sig fast hos mig. Jag har den i huvudet redan när jag vaknar, den dyker upp flera gånger varje dag och jag kommer på mig med att jag går och nynnar på den om och om igen. Jag lyssnar på annan musik, men så är den där igen, ända tills jag somnar på kvällen.

Jag känner att jag måste lägga den här i min blogg nu:

Den heter Spring inte så fort, pappa och är mycket tänkvärd för oss stressade föräldrar som kanske har lite svårt att sakta ner farten och ha fokus på vad våra barn vill visa oss och titta på och berätta om. Den här sången fastnade i mitt huvud, jag vet inte om det är för att den innehåller någon särskild ton eller anslag eller om det är texten som är smittsam. Kanske är det för att jag påminns om min egen pappa, som gått bort, men som tog sig tid att visa, berätta och förklara när jag hade undringar och funderingar. Men det spelar ingen roll varför. Sången är väldigt fin, tycker jag, och Robert var en mycket duktig musiker och textförfattare med massor av fina tankar som han delade med sig av åt oss