I den här bloggen samlar jag ihop en säck med Gott & Blandat, som jag hittar och upptäcker eller återupptäcker på Internet eller i mina egna gömmor, och som jag gärna vill dela med mig av. Det kan vara Filmklipp, Musik, Böcker, Bilder eller annat med Nostalgivarning eller Nyhetens Behag
Idag är det precis ett år sedan Sveriges Kronprinsessa, Victoria, gifte sig med sin Daniel i Stockholm. Den dagen var fylld av musik och sång, liksom dagarna innan, när det var flera evenemang som anordnades inför det stora, festliga bröllopet.
Inne i kyrkan sjöng Björn Skifs tillsammans med Agnes Carlsson en specialskriven hyllningssång till brudparet.
En som också skrivit en låt speciellt till brudparet, var Darin Zanyar. Han framförde den inte inne i kyrkan, utan uppifrån Operahusets takterrass, och jag tycker den är minst lika fin.
Men kvällen innan, alltså den 18/6 2010, under konserten till brudparet, framfördes min absoluta favoritsång. Den är så söt och så bra.
Varje försommar brukar man i tidningarna spekulera om vilken låt som blir årets "sommarplåga". I år tippades låten Om sanningen ska fram, med Eric Amarillo. Jag tror inte riktigt på den som sommarplåga, men det visar ju sig nån gång i höst vilken det blev. Förra sommarens mest spelade låt hos mig blev en dansk låt; Natteravn, med Rasmus Seebach.
Den kom liksom smygande på mig förra sommaren, för jag hörde den på någon lokal Stockholmsstation i bilradion, och sedan fortsatte den i mitt huvud, och efter det hörde jag den även på vanliga rikstäckande radiokanaler. Både jag och barnen gillade den. Senare fick jag veta att Rasmus Seebachs pappa var den Tommy Seebach som jag lyssnat på som barn, sedan jag hört hans bidrag till Eurovision Song Contest 1979, Disco Tango. Många minnen blir det, och visst saknar vi Tommy Seebach, som gick bort redan 2003.
Vilka härligt, varma dagar vi har haft den senaste tiden. Värmebölja här hos mig i alla fall, och min dator - som är en stationär sak - står på övervåningen, där det är nästintill olidligt varmt på eftermiddagarna och kvällarna. Alltså har jag inte klarat av att sitta här någon längre stund och blogga, men när värmen slår till vet jag vilken låt jag gillar att lyssna på, nämligen The Heat Is On med Agnetha Fältskog. Vilken är Din värmelåt?
Jag har mitt hjärta kvar i Hälsingland, även om jag inte bor där nu. Jag längtar alltid till de blå bergen runt Dellensjöarna, och jag saknar de djupa, mörka skogarna, de vackra hälsingegårdarna, de blommande ängarna, där dimmorna dansar kring de stora, blå sjöarna.
Och så saknar jag musiken; spelmännen, spelmansstämmorna, och glädjen.
Jag letade efter låtar om Hälsingland på Youtube, och hittade en sång jag aldrig hört tidigare, men som jag genast tyckte om. Den heter Mitt Hälsingland.
Engmans kapell kommer från Hälsingland, och har gjort många vackra låtar. En av dem heter Hälsingevind, och ett citat från den lyder:
"När jag korsat varje öken, när jag seglat alla hav då kommer, ja då kommer jag tillbaks Jag ska aldrig nå'nsin glömma att det vackraste som finns är när kvällen lugnt och stilla sveper in till sången av en Hälsingevind"
Sedan jag varit på Bruce Springsteen-konserten i Göteborg i juni 1985, blev ju alla efterföljande konserter lite bleka i jämförelse, ungefär som när man ser Arn på bio när man har sett Sagan om ringen. Jag tyckte nog då att Ulf Lundell ville vara som Springsteen, men bara blev en blek kopia, men faktum är att nu i efterhand kan jag tycka att Lundell gav en fantastisk konsert i folkparken i Bergsjö den sommaren.
Jag minns att han svettades så det ångade av honom där han for runt på scenen. Efter konserten, när mina kompisar gått iväg för att försöka träffa Janne Bark och de övriga grabbarna i gänget, satte jag mig på en parkbänk uppe i backkrönet. Det hade börjat skymma, och en man satte sig på andra änden av bänken, och jag tänkte väl inte på det - satt mest och filosoferade. Mannen reste sig och gick, när mina kompisar närmade sig, och de började hoppa runt mig och sa: "Satt du här med Uffe!? Vad sa han? Fick du hans autograf?" Det var Ulf Lundell som satt på samma bänk som jag - och jag märkte det inte ens. Jag skyller på att det var ganska mörkt att jag är ansiktsblind. Sorry Uffe, jag missade att tacka för konserten. Den var bra!
Härom dagen höll jag på att leta och leta efter en låt jag hört på radio på morgonen. Jag lyckades inte hitta rätt sångerska då, och därför trodde jag de sagt fel på radio, när de sa att låten hette More Than Icecream. Men så kom jag på att jag kanske kunde hitta något om programmet på Internet, och mycket riktigt, Sveriges Radio P4 Uppland, har en låtlista utlagd på nätet, där jag lyckades hitta låten. De hade sagt rätt. Den heter More Than Ice Cream, och hon som sjunger heter Annis Brander, och den finns även på Youtube.
Idag tar många studenten - i alla fall här i Uppsala. Jag tog studenten i Hudiksvall 1985. Det var innan alla studentskyltar, det var när alla - både tjejer och killar - hade vita kläder, och det var 80-tal i frisyrer och mode. Studentmössor hade vi i alla fall - och sjöng studentsången gjorde vi också, precis som man gör idag.
Jag åkte inte på lastbilsflak - jag åkte T-Ford - och jag var inte med på den fest som ordnades för oss inne i stan på kvällen. Jag valde istället att sätta mig i en långfärdsbuss med siktet inställt på Göteborg, och årets (eller kanske hela 80-talets) stora begivenhet: en konsert med The Boss, Bruce Springsteen.
Klippet här är från Paris, men det var så det var i Sverige också, den där kvällen, när jag var med och hoppade sönder Ullevi i Göteborg. Kanonväder, kanonpublik och kanonbra show!!!! Den konserten blev legendarisk, och Patrik Isaksson sjunger om den i sin låt 1985:
"Du tog ett tåg och skulle åka någonstans
En arena fylldes, förväntningarna brann
På TV sa dom att han var en folkets man
Ut i luften sjöng han 'We were born to run' "
Jag tog visserligen bussen, men annars var det rätt. Det känns som om jag lever på minnet från det där än idag. Direkt efter konserten satte jag mig på bussen hemåt och sent på natten någonstans längs vägen, spelade man en Springsteen-låt som också blev min favorit. Det är något visst med musik man hör på natten i en bil, buss eller annat transportmedel. Man blir ett med musiken, och efter denna otroliga upplevelse kom plötsligt hemlängtan krypande.
