Som barn upptäckte jag Cliff Richards mjuka och fina röst, och han är fortfarande en av mina favoritsångare. Jag tillbringade en eftermiddag i biblioteket hemma i byn, och hittade då en bok han skrivit, Som jag ser det hette den och var från 1968. Det var en ganska tunn liten sak, och jag lånade den, och läste den med stort intresse. Den handlade om hans andlighet och sin syn på Bibeln och om frågor han brukade få från fans och press. Jag minns att jag tyckte den var riktigt bra. När biblioteket gallrade ut den, fick jag den, och läste den en gång till.
Genom åren har jag då och då funderat på vad han skrev och letade efter boken i mina gömmor, men förgäves. När jag för något år sedan lyssnade på en låt med honom, bestämde jag mig för att försöka få tag i boken igen. Jag hittade den på ett antikvariat och köpte den. När jag läser den nu, som vuxen, tycker jag inte alls att den är särskilt djup eller bra. Ibland är det ju så med minnen, att de bör få vara kvar i minnenas gömmor, där de passar bäst, men han sjunger ju fortfarande helt fantastiskt, och sången som fick mig att (köpa boken) är en duett som heter Vita Mia. Den vill jag gärna lägga in här i min Gottpåse också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar